Same, same, but different

Calle har kluvit ved idag. I 3 1/2 timme höll han på. Jag har inte huggit något i dag, däremot så staplade jag all ved som redan var kluven sen tidigare i veckan. När vi gick ut i förmiddags, så såg det ut så här;

 

 

Jag staplade för glatta livet medan Calle klöv. Det kändes som om det aldrig skulle ta slut. Som tur var, så blev Calle tvungen att gå in ett tag. Jag tog min chans och staplade det sista, men Calle kom ju ut igen och fortsatte jobba, men det gjorde inte jag. Jag gick upp i backen och plockade blåbär. Calle nötte på och jag plockade på, så när vi slutade arbeta ute i dag, så såg det ut så här;

 

 

Snart så är första sidan fylld, sen är det bara den andra sidan kvar. Puh, jag blir trött av att bara tänka på det! Alla stockar som vi har på tomten, kommer absolut inte få plats i vår vedbod. Och det kommer nog inte heller gå åt, så vi har nog ved en bit in i nästa vinter också! Det känns så skönt att veta att veden räcker, det gjorde den ju inte i vintras.

Kommentarer

  1. Med ved är det så att man känner sig nöjd till nästa säsong... Då börjar helvetet om igen! Och så känner man sig nöjd...
    Go värme iaf! Ni är sååå duktiga och inte behöver ni gå på gym heller;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ....men om man inte gör som vi och väntar till sista sekund, tar lite pö om pö, så behöver det inte bli när så jobbigt som det är nu!

      Radera

Skicka en kommentar