Ansträngande dag

Morgonen började bra, tommade ut till Hova. Vände utan problem och tillbaka till Märsta. Allt frid och fröjd. De andra turerna gick också bra. Ganska kort arbetstid, inte ens 3 timmar. Hem och vila och så på hästen igen. Den här gången hade jag först en Hova tur och retur. Tur gick bra, var bara 1 1/2 minut sen till Hova och det var nu som problemen satt igång. Vi vänder i Hova vid en liten väg och här var det glashalt. Framdäcken hittade absolut noll och inget fäste! Det tog mig nio (9) minuter att vända, samma vändning tog mig 1/2 minut i morse! När jag väl lyckats vända så började färden tillbaka till Märsta. 2 lastbilar och ett bussmöte senare så är jag på väg mot Skörsta. I Skörsta, när jag har börjat runda ett hus, så möter jag en liten bil, alla andra små bilar tycker att det är självklart att man i lill-bilen flyttar på sig, men icke sa nicke, den här idioten tyckte att jag skulle back runt ett hörn med bussen. Hur tänker folk? Ja, ja, jag fortsatte helt sonika mot bilen och tvingade honom att backa. Jag gissar att det inte var den säkraste snubben bakom ratten för det gick ganska dåligt för honom. Inte så att han hamnade i något dike eller så, men allt tog väldigt lång tid. Efter turen till Hova så var det dags för nästa prövning; 585, en skoltur via Rosersberg, Skånela och Kimsta till Kohagen. Bara en massa småvägar, många möten och ingen aning om var de bra mötesplatserna finns. I Kimsta finns min hatbacke, den är otäck sommartid, så fatta hur läskig jag tycker att den är vintertid!

Man skulle kunna tro att de smala grusvägarna är läskigast att köra på, men så är inte fallet. Smala asfaltsvägar med tillplattad isig snö är det hemskaste som finns! De är dessutom väldigt svåra att stanna på. Så fort man sätter foten på bromsen, så börjar bussen glida i en eller annan riktning.

Inte bara Vallentuna

Inte bara Vallentuna har egen flygplats. Hova, Odensala har också en egen start/landningsbana. Jag tror dock inte att de flyger så mycket under den kalla årstiden.



Kommentarer