Feber och packväskor

   Jag kan inte börja det här inlägget med "Det har varit tyst här ett tag", för det var början på det förr förra inlägget. Men, men, det har faktiskt varit tyst här ett tag och det beror på att jag blev sjuk i onsdags. Riktigt sjuk, så där sjuk som man bara blir så där vart 22:a år, för så länge sedan känns det som jag sist hade feber. Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag har haft "riktig" feber en endaste gång under Calles och mitt 21 år långa förhållande. Japp, i onsdags, någonstans i vår gemensamma feberdimma, så firade Calle och jag 21 år ihop. (Nu var det ju så, att vi inte kom ihåg det för ens dagen efter)
   I onsdags morse vaknade jag frisk och kry och ungefär i samma stund, som jag startade bussen, så började jag att må dåligt och värre blev det. På hemvägen efter jobbet åkte jag förbi Svärmor och då hade ännu inte febern kommit, men snoret och halsontet. På kvällen kom febern och i torsdags så började jag hosta. I fredags så hade faktiskt allt ihop vänt. Och tur var väl det! För mamma och pappa kom senare på dagen. De hade köpt biljetter till Operans föreställning på Ramsmora varv och då sov de hos oss.



   När jag åkte för att plocka upp mamsen och papsen efter att Operan var över, så hade de tänt en herre jösses massa marschaller. Vacker som bara den!

   Lördagen och söndagen har Calle och jag ägnat mycket tid till att få klart hans innerväskor till packväskorna till motorcykeln, för i morgon åker Calle och Jörgen på en motorcykelsemester genom Europa. Jag kommer att sakna honom, men vad gör det när jag vet att han kommer att ha massa kul ihop med Jörgen?!


I de där två packväskorna och på tanken, ska hela Calles packning få plats och så här ser packningen ut i lite väl mycket motljus.


Kommentarer