I helgen så har äntligen Calle och jag provat på att dreja!
Vi har länge pratat om att gå någon form av drejkurs. Vi sökte något nära hemmet, något som vi kunde gå en kväll i veckan, men vi hittade inget. Det närmaste vi hittade var i Skoby i Skepptuna, men dit kan vi inte hålla på åka en kväll i veckan, så vi beslutade oss för att gå en helgkurs istället.
Det visade sig att en kollega till Calle också var sugen på att prova på att dreja, så hon gav sin man en kurs i Julklapp.
Så, nu har vi gjort det och så mycket kan jag säga att det är sjuhelsike mycket svårare än vad det ser ut!
Och plötsligt, så blev skålen jag drejade när jag gick i 7:de klass ganska snygg.
(Det allra märkligaste med den här bilden, det är att mina föräldrar faktiskt har sparat skålen i alla år!)
På den här bilden så ser man ifrån vänster: mitt första försök, och det ser ju ganska bra ut, eller hur?
Mitt andra försök, är skålen högst upp, den med en (liten) spricka i kanten. Det tredje försöket är grejen som helt saknar botten och lerhögen högst upp i bild, det är alla misslyckade försök efter de tre första.
Men, efter alla de misslyckade försöken, så lyckades jag faktiskt att få till en del grejor som kan bli användbara, åtminstone till att samla småprylar i.
I dag, så drejade vi inget. Istället så snyggade vi till bottnarna ("byggde" en lampa av skålen utan botten), märkte upp våra grejor och målade det som målades skulle. Jag hann även tumma en olivskål.
I mars, då våra grejor är brända en gång, då ska vi tillbaka dit och glasera dem. Efter det ska de brännas en gång till, sedan får vi ta hem dem!
Om ni är intresserade av en bra kurs, så har ni adressen till Skoby krukmakeri. Det braiga med Skoby krukmakeri är att man kan sätta ihop en egen kurs om man vill.
Utifrån vad jag gillar, så kan jag säga att allt som allt, så vill jag fortsätta att arbeta med lera.
Vi har länge pratat om att gå någon form av drejkurs. Vi sökte något nära hemmet, något som vi kunde gå en kväll i veckan, men vi hittade inget. Det närmaste vi hittade var i Skoby i Skepptuna, men dit kan vi inte hålla på åka en kväll i veckan, så vi beslutade oss för att gå en helgkurs istället.
Det visade sig att en kollega till Calle också var sugen på att prova på att dreja, så hon gav sin man en kurs i Julklapp.
Så, nu har vi gjort det och så mycket kan jag säga att det är sjuhelsike mycket svårare än vad det ser ut!
Och plötsligt, så blev skålen jag drejade när jag gick i 7:de klass ganska snygg.
(Det allra märkligaste med den här bilden, det är att mina föräldrar faktiskt har sparat skålen i alla år!)
På den här bilden så ser man ifrån vänster: mitt första försök, och det ser ju ganska bra ut, eller hur?
Mitt andra försök, är skålen högst upp, den med en (liten) spricka i kanten. Det tredje försöket är grejen som helt saknar botten och lerhögen högst upp i bild, det är alla misslyckade försök efter de tre första.
Men, efter alla de misslyckade försöken, så lyckades jag faktiskt att få till en del grejor som kan bli användbara, åtminstone till att samla småprylar i.
I dag, så drejade vi inget. Istället så snyggade vi till bottnarna ("byggde" en lampa av skålen utan botten), märkte upp våra grejor och målade det som målades skulle. Jag hann även tumma en olivskål.
I mars, då våra grejor är brända en gång, då ska vi tillbaka dit och glasera dem. Efter det ska de brännas en gång till, sedan får vi ta hem dem!
Om ni är intresserade av en bra kurs, så har ni adressen till Skoby krukmakeri. Det braiga med Skoby krukmakeri är att man kan sätta ihop en egen kurs om man vill.
Utifrån vad jag gillar, så kan jag säga att allt som allt, så vill jag fortsätta att arbeta med lera.
Kommentarer
Skicka en kommentar