lördag 12 januari 2013

Mitt tredje par Blundstone

Oj, oj, oj, kära nå'n, nu var det länge sedan som jag skrev i bloggen och det ända som det egentligen säger, är att jag har haft häcken full av roliga grejor.

Och då undrar ni kanske vad jag gjort som varit så kul? Jo, det ska jag tala om för er:

I torsdags så var det ju inte så himla kul, att sluta strax före klockan sju på kvällen, vara hemma strax efter nio och Calle som skulle upp och arbeta dagen efter. Det kändes som om vi gick och la oss så fort vi kom hem, men riktigt så illa var det inte. Vi hann snacka om ditt och datt i åtminstone en timme samtidigt som jag stickade på mina "provlappar" Jag har nu bestämt att Shetlandsullsgarnet som jag har kvar ska bli ett par vantar med både löss och kablar på! Och som jag har tränat de senaste dagarna, de kan inte annat än att bli toppen. Jag har börjat, stickat säkert 6 cm och repat upp. Detta har jag gjort åtminstone 3 gånger. Vem var det som myntade uttrycket; Övning ger färdighet! ?

Fredag, ledig dag och massa mys, dels tillsammans med bara Whoopi och katterna och dels med Svärfar, Nettan och Molly (deras hund). Jag började dagen med att tvinna garn. Ytterligare lite drygt 100G Kamel/Silke är nu tvinnat till ett tretrådigt garn, av mig utsett till 2013 finaste garn. Detta garn, som jag längtat och kämpat för så länge, det ska jag inte få ha i fred! Calle satt och surfade runt på stickbeskrivningar på Sotarmössor och hittade ett jättefint som han bestämde sig för att testa.

Och vem är jag att gnälla när min man bestämmer sig för att sticka? Eftersom Calle inte har kunnat hänge sig åt det han tycker är roligast i hela världen, att köra Enduro, de senaste 7 åren, så tycker jag att det är skönt när Calle hittar något som han finner ett nöje i. Det är bara att hålla tummarna för att han fastnar i det här med stickning!

I går kväll när äntligen Calle kom hem ifrån arbetet så satt jag honom i arbete på en gång. Han kämpade tappert , men det var svårt i början eftersom det bara var tolv maskor och en himla massa stickor i vägen, så jag startade upp och Calle fortsatte! Nu har han kommit ganska långt och han håller tummarna för att mössan ska vara klar i morgon!

Tidigt, ungefär 5 i morse så klev vi upp. Medan Calle stickade, så började jag spinna en sidentråd som jag kan använda till att sy klart mina stickade sidenväskor, för i dag så har vi varit i stan och köpt bland annat sidentyg till foder! Eftersom garnet är handspunnet, väskorna designade och stickade av mig själv, så tycker jag inte att jag kan ta ett vanligt nylonfoder att fodra dem med och att få tag på ett fint tyg är inte helt lätt. Det krävs nästan att man åker till SidenCarlsson för att få tag på rätt material.

När vi ändå var i stan, så bestämde vi oss för att 1. Träffa Cajsa och 2. köpa en stektermometer och ett par Blundstone. Det tog 1 affär att hitta stektermometern. Jag har, sen jag var i tonåren, velat besöka "Cordon - Bleu", en butik för köksartiklar i Stockholm. Egentligen så ligger den inte alls så avigt till, men mina vägar har aldrig korsat dess vägar, tills i dag! Vi hittade allt och lite till. Stektermometern blev exakt samma modell som vi hade tidigare. Sen så hittade vi en kul bakform till Cajsa! (Hon älskar att baka!) och några nya vispar hem. Och som Calle sa när vi gick där ifrån; Man skulle lätt ha kunnat spendera 50rök där inne (tusen). För att hitta ett par Blundstone till mig, mina tredje, så var vi tvungna att besöka två butiker; WalterBorg, en jaktbutik, de hade dem, man inte i min storlek. De rekommenderade en butik längre upp på Kungsgatan och i den samma hittade vi ett par som satt som en fläskläpp!

Vi promenerade vidare mot NK, för vi hade kommit på att vi måste köpa ett par rundstickor till Calles stickning och vi hade fått veta att på NK så har de en toppenavdelning för Sy- och sticktillbehör. På NK fick vi också höra att det skulle ta ett tag innan Cajsa och Erik var redo att möta oss på stan, så då stannade vi till i fiket på tredje våningen. Först så hade vi bara tänkt ta en kopp kaffe, men så stod de där! Minisemlorna! Vi var ju bara tvugna och tur var det. För är det något Cajsa kan, så är det att ta tid och vi började faktiskt bli lätt hungriga!

Vi träffade Cajsa och Erik i korsningen av Sveavägen och Kungsgatan och gick vidare till en Asiatisk restaurang i närheten. Det är så himla mysigt att träffa Cajsa, det är verkligen själva fan att det ska vara så svårt att ta sig tid att åka in till stan, så långt är det faktiskt inte!

Trots trevligt sällskap och god mat så längtar vi alltid hem när vi är borta för länge, så direkt efter maten åkte vi för att hämta upp Whoopi och ge oss av hem! Hemma, ja, då tog stickningen vid!

 

2 kommentarer:

  1. Vilken mysignValborg och vilken händig man du har :) kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså det dör blev ju lite fel, vilken mysig dag skulle det stå :)

      Radera