tisdag 11 juli 2017

Nu blomstrar och mognar det!


Vallmon står i full blom, mest cerise, men en del lila. Tittar man noga på bilden så ser
man också några Blåklint. De Blåklint som växer här, har jag direktsått. De är inte alls
så kraftiga som de som jag försådde inne i växthuset. Jag visar en bild på dem en annan
dag.


Ett tag trodde jag inte att det skulle bli några Halloweenpumpor i år, men nu är ett helt gäng
på G! Förra året så tog jag in dem för att karva, men det blev aldrig av, så i år ska jag
verkligen se till att det händer. Kanske att jag bjuder in Morgan och Malte att hjälpa till.


Gusto Purple! De börjar livet som gröna, går snabbt över till en mörk, jättemörk lila färg,
sedan, innan de blir röda, så får de en konstig beige-grön färg.



Ville bara visa att även Lavendeln blommar! Och att jag tar till vara på regnvattnet. Det
tråkiga med regnvattnet är att jag inte har tunnor till varje stuprör. Om jag hade det, så
skulle vattenfrågan vara en icke-fråga för mig.


Om man tittar extra noggrant på den här bilden, så ser man att det förekommer barn-
arbete på Gåsvik! Men det är absolut inte så illa som det låter. Vår granne Linda
hjälper Pappa att få ordning på marken där vi ska bygga. Nu är det på G!


När Hacke-Hackspett är här, då flyger maten all världens väg, så småfåglarna får äta ifrån backen!




söndag 2 juli 2017

Köksträdgården/Växthuset



Jag har bestämt mig för att inte låta kålfjärilar, larver och mördarsniglar vinna
över mig och mitt kålodlande. Så i år så har jag lagt en massa pengar på grejor
som ska hjälpa mig att hålla ohyran borta.




Sallaten har också fått meshnät, men inte mot smådjur, utan mot större djur.
RÅODJUREN!
I år ska sallaten ätas upp av oss, inte av dem!



Squashen pinnar på. Om vi skulle vilja, så skulle vi kunna börja skörda små,
 fina Zucchinisar nu och kanske så gör jag det i dag.



I en zinkbalja så har jag Blomkålsplantor, Fingerborgsblommor Dill och
Persilja, men förutom det, så satte jag också två sorters bönor. Jag satte en
himla massa bönfrön och 2, endast två har behagat att titta upp. Jag fattar
inte vad jag gör för fel med mina bönor.
När jag försådde inomhus, då kom inga, av ca 40 fröer upp!



Jag vill vara säker på att ha sallat hela sommaren, så jag försöker att dra upp
fler frön. Men eftersom sallatsfrön inte gror i för hög värme (fast varför
oroar jag mig, den här sommaren verkar aldrig ta fart) så har jag ställt
fröerna i Norr.



Det är tur att man inte odlar potatis för överlevnad!
Mördarsniglarna äter upp det mesta av blasten.



I växthuset så händer det också grejer! Så här tidigt har aldrig tomater börjat
mogna för mig tidigare.



Andra sorter håller också på att mogna!



Gurkor i massor! Hittills så har jag skördat 2 gurkor. Snart så skördar jag så
många så jag inte vet vad jag ska göra av alla!



Konstiga saker händer också i växthuset.
Har aldrig tidigare varit med om att det växer ut ett blad genom gurkan.  




fredag 30 juni 2017

Heaven on Earth

Men det är inte så kul när gräset ska klippas!


Pionerna har börjat slå ut. Jag skulle kunna sitta med näsan i en, en hel dag!


Och när Pionerna har blommat över så får jag sticka näsan bland Lavendeln istället!


Här är mitt riktiga paradis! Jag kan med lätthet spendera en hel dag här!


Som i dag. Förutom att spela boll med Whoopi (obligatoriskt), så har jag sått rädisor, satt ut lite gamla, groddade röbetsfrön, rensat bland gamla krukor och sist med inte minst: Jag har hunnit sitta i solstolen och lyssna på P2 och njutit av blommorna som blommar.

Jag har både läst och blivit tillsagd att tomat och rädisa trivs i hop. Så
sagt och gjort, nu har jag sått rädisor hos tomaterna.


Jag hade en massa gamla rödbetsfrön som jag tänkte att jag skulle prova att grodda. Det gick inte så bra. Det var så få som grodde, så man skulle knappast hinna smaka dem. Istället för att slänga dem i komposten, så har jag satt ut en del av dem. Har vi riktig tur, så kanske det blir någon beta. Annars så kanske det i alla fall blir några blad att slänga ner i salladen.

Ser ni Rödbetorna?


Mina pyttesmå Vallmon. Varje knopp är inte större än 5-10mm


Normalstor Vallmo och Squash



söndag 25 juni 2017

Vad som slängs i kompost, kommer upp i växthus...eller?

I år har det växt svampar i en av mina odlingslådor i växthuset.



Den här och en till skördade jag den 17 maj. De såg onekligen ut som champinjoner, men även fast jag kollade svampboken, så vågade jag inte testa. Jag skulle behöva en svampexpert!

Nu, en dryg månad senare och en extra säck med jord, så kommer det ny svamp.


Med tanke på att den mesta jorden i dessa lådor är kompostjord och resterna av all den svamp vi äter hamnar i komposten, hur stor är då chansen att champinjonmycel överlevt och hamnat i mitt växthus?

Andra saker som kastats i komposten växer också i mina växthuslådor, som tomater. Massvis med tomater. Men sen så växer det ganska så oväntade grejor också.


Bland mina gurkor, så dök plötsligt en sådan här grej upp. Jag visste att jag inte satt någon avokado i den lådan, men den påminde väldigt mycket om en avokado, så jag bökade runt i jorden för att se om jag kunde hitta en avokadokärna, men nej inget.

I går så bestämde jag mig för at gräva upp växten och boy fick jag gräva djupt, nästan enda ner till botten på lådan och där var den, avokadokärnan! Den måste ha kommit med komposten första året som lådorna fylldes upp och det var 2014! Och innan dess, så har kärnan legat i komposten åtminstone 1 år. Så fyra år gamla kärnor börjar gro!

Avokadon är nu omplanterad i en kruka. Jag hoppas att jag inte skadade roten när jag grävde upp den så att den kan ingå i min avokadofamilj som nu består av tre avokadon!


P.s Vilken dag som helst så är det dags att skörda den första gurkan och så tidigt har jag aldrig skördat gurka förut!

måndag 20 mars 2017

Bland det värsta som skulle kunna hända!

I lördags morse satt jag och läste på FB då min blick drogs till ett inlägg på en grupp som jag är med i. Gruppen heter "Ljusterö Aktuellt" och är för oss alla som vistas på Ljusterö.


Tanken på att Whoopi skulle rymma och dessutom med ett koppel, som gör att hon riskerar att fastna, gjorde ont i mitt hjärta. Eftersom jag inte skulle vara på jobbet förens 1526, så bestämde jag mig för att ta med mig Whoopi ut i skogen och leta. Skogen bakom Gåsvik, leder till det området som Bizzie försvann ifrån.

Efter 400-500 m kom jag på att jag skulle slå på Runkeeper, så att jag kunde berätta var jag hade letat. Då jag stannar till, så upptäcker jag att Lilla My har följt oss.


Det är försent att jaga hem henne, så hon får helt sonika följa med! Hon håller sig på ca 30-50 meters avstånd hela tiden och skriker när hon tycker att vi är för långt bort.
När vi når "toppen" på spåret som vi följer (Mjölnarsöns södra strand), tycker hon att det är dags att vända, så jag får lirka lite med henne för att få henne att fortsätta.
När vi är vid sjön Flyn, ser vi en annan person med hund, som är ute och letar. Hon har inte heller sett till någon hund, så hon går mot Grundvik och vi fortsätter på spåret.
Det är då jag själv nästan drabbas av det som Bizzies Matte och Husse drabbats av:
Vi möter en orienterare och rädda Lilla My drar åt fel håll!
Efter ett tags letande hittade jag henne. Att närma sig Lilla My, kan alltid vara lite svårt. Lilla My är katten som vill vara med, men inte röras. Jag lyckades i alla fall att smyga mig på henne och fånga in henne. I början var hon ganska bökig att bära, men hon  lugnade ner sig efter ett tag. Jag bestämde mig för att bära henne till ett ställe hon varit på tidigare, så att hon skulle känna att vi var på rätt väg. Lilla My är en ganska liten katt, men jag kan lova, även en liten katt blir jobbig att bära när det är närmare 1 km som man bär.
När jag äntligen kunde sätta ner henne, stor hon still och bara kollade. Whoopi och jag började gå hemåt, men Lilla My stod bara där och tittade åt alla håll. När vi gått ca 100 m, så bestämde sig Lilla My för att följa efter oss. Efter det, var hon aldrig långt borta.

Efter nästan 2 1/2 timmes promenad, var vi äntligen hemma. På FB såg jag att hunden fortfarande inte var funnen. Och det trots att det var många människor som gett sig ut i skogen för att leta.


Söndag morgon och Bizzie saknades fortfarande. Snacka om att jag inte hade fått en blund om det varit Whoopi som varit försvunnen. Två nätter som Bizzie varit borta.
På "Ljusterö Aktuellt" erbjöd sig Marie Kurtsson att komma med två hästar ifrån Norra ön och leta, om hon fick någon att följa med. Jag skrev att jag kunde om hon hade hjälm att låna ut. Så istället för att ta Whoopi på en promenad och riskera att Lilla My följde efter, så blev det en ridtur. Man både ser bättre och tar sig lättare fram över stock och sten, ifrån hästryggen.


Efter ungefär två timmars letande måste jag hem. Arbete, både hemma och jobb, kallade. Fortfarande ingen Bizzie.
När jag precis börjat mitt pass, så tittar jag till FB och äntligen:


De la ut inlägget på fredagen klockan ca 18:30, söndag vid 15-tiden är hon äntligen återfunnen. Med tanke på att man kanske är ute och letar själv i några timmar innan man tar till FB, så kan man nog räkna med att Bizzie var borta i 2 dygn.


Mycket kan sägas om FB, men som det användes i helgen, så är det toppen! Det var många människor som inte kunde ge sig ut och leta själva, som stöttade och gav tips och råd och de som var ute och letade, kunde koordinera sitt letande på ett ganska lätt sett.

måndag 6 mars 2017

I kväll blir det åka av...

För några veckor sedan fick jag hem ullen som jag beställt ifrån England. Jag beställde en himla massa BFL (Blue Faced Leicester) ull. Mest av färgen Brun, fast så himla brun är den inte, sedan ganska mycket mindre av den färg som kallas för oatmeal (havregryn) och sedan minst av vitt. Den vita är väldigt fin, men vitt är inte riktigt min färg. För första gången så köpte jag också lite färgat BFL. Det blev mina favoritfärger, grönt och orange.
Jag köpte även lite silke och en blandning med merinoull och tror jag,  silke. Den kallas i alla fall Aquarius.


Den första ullen som jag ska spinna är den bruna BFL'n. Det ska bli en Aran-tröja. Men innan jag kunde börja spinna den ullen, så var jag tvungen att spinna upp det sista av mina 3 kilo Kamel/Silke som jag köpte för flera år sedan.


Nästan en kilometer garn att sticka något av, vad vet jag inte ännu och det måste ändå vänta tills jag har gjort klart min Aran-tröja och det kan ju dröja ett  litet tag.

Planerna på Aran-tröjan går bra och jag har börjat spinna på garnet. I kväll så är det spinn-träff hos en annan tjej som också spinner. Jag hoppas hinna spinna klart den sista av de första tre spolarna, så att jag kan tvinna mitt tretrådiga garn. Om jag inte hinner klart med det, så har jag inget att göra på mina långa raster som jag har på jobbet i morgon.


Hittills så har jag stickat på världens största provlapp, men den gjorde jag klar i går kväll. Calle och jag bestämde i vilken ordning de olika "flätorna" ska komma i. Det är därför det sitter gaffatejp på provlappen.


Nu har jag inte tid att skriva mer, för här ska det spinnas och om ni undrar varför det inte blir så täta inlägg, så beror det på att jag har nästan 1 1/2 kilo brun BFL som väntar på att spinnas.