tisdag 7 oktober 2014

Äntligen

   När  vi för över ett och ett halvt år sedan berättade för ett par vänner/släkt, om hur vi skulle bygga vårt växthus, så bad de oss att ta deras stora olivträd. Det hade växt så stort, så de inte längre hade plats att vinterhärbärga det. Vi tackade ja till att ta över olivträdet och så satte vi igång att bygga vårt växthus. Bygget av växthuset blev försenat, så förra vintern fick det bo kvar hos vännerna, men nu, när växthuset äntligen börjar bli färdigt, så var det dags att få hem Olivträdet.

   Att rådda så att man kan få hem ett olivträd, kan ibland vara svårt. Eftersom jag inte själv klarar av att lasta in det i skuffen, så måste antingen Calle och jag sammanstråla där Olivträdet bott, eller så måste jag få med mig mina föräldrar. I går så funkade det äntligen för oss att åka och hämta det. Nu står det hemma hos mamma och pappa och väntar på slutgiltig färd ut till ön.


   På lördag så ska Calle och jag jaga rådjur, då kommer Whoopi vara i Märsta så på väg hem, plockar vi upp hund och träd. Så tills dess får Olivträdet dela utrymme med Mammas och Pappas vindruvor.
Tack Olle och Ulla för det fina olivträdet!

   Nu är klockan kvart i 6 och jag sitter och lyssnar på tvättmaskinen som kör för andra gången idag. Det känns så skönt att veta att tvätten är fixad innan klockan 7. På så sätt vet jag att hela dagen ligger fri för roligare göromål........som att tömma växthusets lådor på jord och att måla pallkragar och att plocka svamp. Men det är klart, som det har regnat i dag, så kanske det inte blir så mycket utomhus aktiviteter och det vore ju väldans tråkigt.




   Än blommar blommorna här hemma. I Märsta har frosten tagit solrosorna, men vi har inte haft lika kallt här som där. Luktärten är en, av endast en blomma,  jag tror att jag sådde dem på tok för sent för att de skulle kunna växa till sig ordentligt och blomma rikligt. Vallmon tycks aldrig vilja sluta blomma och det är jag inte ett dugg ledsen för!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar