söndag 26 oktober 2014

Norra Europas anskrämligaste torkvinda?

   Oj, oj, oj. Det här kommer att bli ett långt inlägg, hoppas att ni ändå orkar att läsa det.

   Jag ska börja med att berätta om ett projekt, som jag nu, mer än någonsin tidigare, känner att vi bara måste göra klart snart. Och för att göra en kort historia lång, så ska jag börja med att berätta om Whoopis vanor hos mamma och pappa.
   Mamma är precis som jag, en flitig odlare och varje år så odlar hon tomater. Under Whoopis första sommar hos mamma och pappa, började de plötsligt hitta halvätna gröna tomater överallt på tomten. Whoopi har alltid gillat tomat och här var de som serverade på silverfat. Hon kunde äta dem när hon ville, fast de där hårda tomaterna var ju inte så goda som dem husse och matte matade henne med. Det dröjde dock inte länge tills hon lärde sig att urskilja mogna tomater bland de omogna, så ganska så snart så upphörde drällandet av gröna tomater på mammas och pappas gräsmatta.

  I år så plockade mamma in ganska mycket omogna tomater när det började bli kallare på nätterna. De fick ligga i en korg medan de mognade. Ganska så snart så upptäckte Whoopi den här korgen och jag kom flera gånger på henne med att stå där och smaska tomater.
   I fredags så kom jag åter på henne och dessutom så hade hon spottat ut en tomat och när jag plockade upp den så fick jag full förståelse för att hon inte velat äta upp den. Den hade börjat ruttna och jag kan inte tänka mig att den smakade gott.

   Ja, ja, Whoopi hade i alla fall tömt korgen på tomater och trots att mamma gick en promenad med Whoopi precis innan vi skulle åka hem och att Whoopi var ute ett tag på tomten efter att vi kommit hem, så skulle hon ut på natten.
   Jag vaknar alltid när Whoopi vill ut och även denna natt så vaknade jag. Jag gillar att vara varm om fötterna när jag sover, så jag hade mina nya, jättevarma, yllesockor på mig när jag skulle gå ner för att rasta henne. Mycket dumt gjort! Vår trapp har ingen handledare och med hala sockor och inget att hålla i, så kan det gå riktigt illa.
   Jag hann faktiskt tänka att om jag slår i huvudet så dör jag och så hann jag också vända mig om i luften, så istället för att landa med rumpa och rygg först, så landade jag så att jag slog vänster sida.
De delar som tog emot mig var utsidan av vaden, höften och axeln. Axeln lyckades jag på något sätt vrida så att jag sträckte bröstmuskeln.
   Calle vaknade utav dunsarna i trappen och en massa konstiga ljud som kom ur mig. Förmodligen så var det luften som gick ur mig som lät, för när jag kommit på fötter och börjat känna hur ont jag faktiskt hade, så började jag hoppa omkring, oja mig och svära en hel del.

   Så, då har vi kommit fram till projektet som bör färdigställas ganska så omgående; Handledare i trappen!

Trappa som behöver handledare
    Annars då? Jo, i dag så har jag hunnit arbeta bort en massa saker som har legat och tyngt mina axlar.

  • Alla växthuslådor är tömda på jord
  • Jag har bestämt var vitlökslandet ska vara kommande vitlökssäsong
  • Jag har rensat det blivande vitlökslandet
  • Jag har städat och diskat en himla massa saker/stök i växthuset
  • Alla de lökar som jag har fått av mamma har äntligen kommit i backen
   I växthuset har jag diskat "vattenfallet" och löst det faktum att jag har haft sönder en av skålarna.



   Vitlökslandet kommer att vara direkt utanför växthuset. Förutom vitlök så kommer här säkert växa Ringblommor och ogräs. Har jag tur så kommer det även att finnas Prästkragar här.


      Under norra Europas anskrämligaste torkvinda, så kommer det förhoppningsvis växa en massa vårlökar så som Påsk och Pingstliljor, Krokusar och Pärlhyacinter. Har vi jättetur, så kommer det blomma en hel del även under den senare delen av sommaren, för jag har också slängt ut en massa blomfrön, Ringblommor, Vallmo, Blåklint och Akleja. Nu är det bara att hålla tummarna.
   En del av er undrar kanske varför vi inte helt sonika plockar bort Torkvindan. Tro mig, i somras så försökte jag och det visade sig att betongklumpen som den är fastgjuten i är gigantisk. Men för att den inte ska vara fullt så anskrämlig, så planerar vi faktiskt att plocka bort de fula armarna som pekar åt alla håll utom de rätta hållen och sätta ett fågelbord på toppen.



   Och medan jag har arbetat i trädgården och i växthuset, så har Calle räknat ut hur vi ska isolera takfoten på växthuset och Whoopi har jagat varenda boll som jag har slängt bort!

   Inomhus där fortsätter knoppen och sidolöken att växa på den första Strimamaryllisen, på den andra är det bara bladen som växer.
   Medan mamma njuter av sin Kamelia som har börjat blomma om för någon dag sedan, så njuter Calle och jag av Calles Hibiskus. På sista tiden har det bara kommit en blomma nu och en då, men nu så är det flera knoppar på gång samtidigt.




3 kommentarer:

  1. Tur du klarade fallet - fin hibi

    SvaraRadera
  2. Hej nu är jag på gång igen. Tänkte börja blogga om mina upplevelser i samband med flytten. Titta gärna in och lämna ett spår

    SvaraRadera